Idag skulle du ha fyllt nitton år (eller, igår blir det väl nu) och trots att jag vet hur mycket du hatade att fylla år så vill jag ändå säga grattis. Eller jag vill åtminstone säga någonting. Men vad jag än säger så tar det dig inte tillbaka.

Jag lyssnar på Thåström och i huvudet så byter jag ut alla han till hon.
Kanske tar dom han allt för tidigt kanske borde han fått några fler år till
eller är det just den frid han söker som han kommer få i natt.

det var inte såhär det skulle sluta, sanna
det var så mycket mer som du skulle få uppleva

det var så mycket mer som jag ville visa dig
och istället försöker jag kväva impulsen att ringa dig

för du är borta nu, sanna
och du kommer aldrig tillbaka

du kommer aldrig mer sitta i soffan invirad i en stor grå filt
du kommer aldrig mer slå mig i femhundra
du kommer aldrig mer vända på dig när jag tar upp kameran
och aldrig mer kommer jag lyckas fånga dig på bild

jag kommer aldrig mer få känna dina varma armar runt mig
jag kommer aldrig mer få dina söta sms
jag kommer aldrig mer få fråga dig vilken sorts té du vill ha
och aldrig mer kommer jag få höra din röst

det river i mitt bröst
för det var inte såhär det skulle sluta, sanna

I fredags fyllde Elin nitton år och bjöd på födelsedagsfika. Efter det tog vi en promenad till Bandängen och drack smultronvin. Det var en mycket fin och trevlig kväll.

Och Thåström sjunger: "Jag vet du klättrar väggar som du inte trodde fanns just när du trodde allting hade fallit ner på plats."

Aldrig har han haft mer rätt än så.

Mottaget: 2 aug 00:19
"<3 <3 <3"

Och jag svarade inte.

Det var inte såhär det skulle sluta, Sanna. Jag älskar dig. Vila i frid.