Det har varit en hemsk natt trots det att Fredrik har legat bredvid, klappat och hållit mig i handen. Det kändes som att någon åt i min hjärna. När Fredrik pratade med mig så förstod jag inte vad han sa, det lät inte som att det var han som pratade - rösten lät helt förvriden.
Tillslut somnade jag men vaknade igen efter två timmar i panik av att Fredrik inte längre låg bredvid mig. Låg i flera minuter och var skräckslagen tills jag insåg att han förstås hade gått till jobbet.

Jag känner mig som ett jobbigt plåster på honom. Är oerhört krävande just nu.