tystnaden i rummet igen, inget blod bara hud
en sten bland stenar, bara ljudet av inget ljud
om du kommer tillbaka ska jag fånga dig i ett fjärilsnät av vackra ord
som ett litet barn fångar snöflingor med tungan

jag gjorde allting för att bryta ytan, men vågade aldrig läsa vad du skrev
jag är så rädd om mina händer, hur jag skar mig på ditt brev

jag vill aldrig vakna
men mina fingrar är fjädrar längs din kropp
jag vill aldrig vakna
men jag tyder din handstil mot min ryggrad
och med min tunga längs din hals ska jag berätta hur mycket jag behöver dig
hundratusentals ögonblick, varje sekund

jag gjorde allting för att bryta ytan, men vågade aldrig läsa vad du skrev
jag är så rädd om mina händer, jag skar mig på ditt brev

jag skriver fem stjärnor på min himmel
en handfull pärlor kastade för ett svin
när jag förstår att du bara var ett ansikte, ett namn jag tog för en kärlek som redan fanns
för dina ögon är bländverk, dina ögon är lögner
- and the strangest twist upon your lips
jag vill aldrig vakna så här igen

men om vinden vill så låt den blåsa, låt den blåsa, låt den ge mig vad jag tål

jag trodde du skulle förstå
men jag är nu ett då
jag är nu ett då
så låt den blåsa