Den första oktober flyttar jag från Magelungens behandlingshem, vidare till ett stödboende. Det är dags nu, jag är påväg ut i livet igen. Det är fruktansvärt roligt och fruktansvärt läskigt. Jag hoppas verkligen att det går bra, för jag vet inte om jag orkar ta mig upp en gång till.

Dessutom har det hänt en liten olycka så den 27:e ska jag till Södersjukhuset och ordna det. Det kommer att gå bra.