Jag har varit här i drygt en månad nu, jag lärt känna personalen och som som bor här. Kommer överrens med dom jag behöver komma överrens med.
Det var julfest igår, gick riktigt bra faktiskt. Anders var här för första gången också alla tyckte att det såg ut som att vi har en nära relation. Det har vi - jag har världens bästa bror.

Jag är förvirrad över mina humörsvängningar, jätteförvirrad faktiskt. Personalen också, dom förstår inte vad det är som får mig att falla ihop och bli nästan apatisk helt plötsligt, än mindre förstår jag det själv. Och det är jag som måste leva med det.
Jag klarar inte av att sova på nätterna, jag är rädd för allting. När det är någon jag trivs med som jobbar sitter dom uppe med mig. Ett par utbrott har det blivit. Men jag lever.