krakow
För ungefär tre månader sedan tillbringade jag och Fredrik en vecka i Krakow, tänkte att det var på tiden att jag visar bilder från den veckan.
Här är vi på Skavsta och dricker den obligatoriska ölen.
Här är vi på Skavsta och dricker den obligatoriska ölen.
När vi kom fram åt vi varsin pizza på en restaurang precis bredvid hotellet, sen spelade vi kort på rummet innan vi gick och la oss.
Efter att vi promenerat runt och kollat läget i staden stannade vi och åt lunch.
Efter ännu lite mer promenerande köpte vi med oss öl och vilade fötterna på rummet.
Sen åt vi en väldigt god (och stark!) middag.
Dagen efter tog vi bussen till Auschwitz och gick en guidad tur.
In till gaskammaren...
Birkenau
Efter en lång och tung dag åt vi middag på hotellet.
Dagen efter promenerade vi runt i Kazimierz, hängde på mysiga caféer och barer och hittade små fina affärer.
Efter att vi hade ätit en sjukt god middag åt vi en sjukt god efterätt. Efter det var jag så mätt att jag knappt kunde gå ordentligt.
Den här typen lyckades lura in oss i ett chokladbageri(?) där vi köpte en jättefin handgjord chokladekorre.
Sen gick vi och drack öl på en trevlig innergård.
När vi kom till hotellet var det polisbilar längre ner på våran gata och vi blev väldigt nyfikna.
Det bästa vykortet jag har köpt, någonsin.
Dinglis och gänget tog en dusch.
Sen softade de med chips och dricka från mini-baren.
Sen blev det morgon igen och vi åt frukost i parken.
Vi promenerade vidare.
Tidigt morgonen efter satte vi oss på en buss och åkte till Zakopane. Regnet öste ner när vi kom fram och vi gick åt "fel" håll och hamnade i ett bostadsområde och ville åka hem igen.
Men sen slutade det regna och vi hittade rätt.
När vi kände att det var dags att åka tillbaka började regnet plötsligt ösa ner igen. Bussfärden var lång och fantastiskt vacker!
När vi kom tillbaka till Krakow tog vi varsin öl på en hemskt trevlig jazzbar.
På vägen till hotellet hittade Dinglis och gänget en ny kompis. Smutsig, alldeles ensam och övergiven. De tog förstås hand om henne och hon fick flytta med till Sverige.
Nästa dag promenerade vi till Schindlers fabrik, vi gick dock aldrig in och tittade. När vi skulle gå tillbaka in till stan igen tänkte vi ta en genväg. Det slutade med att vi hamnade helt åt helvete på en liten gångväg precis intill en motorväg. Hungriga och trötta som vi var blev vi förstås hemskt irriterade. Den lyckan vi kände när vi hade hittat tillbaka och fått i oss pizza och öl är svår att beskriva.
Det bästa jazzhaket skulle vi förstås hitta våran sista kväll. Nere i en mörk källare turades ett antal ungdomar om att spela grym musik. Dessutom fick man röka inne.
Sen kom dagen då det var dags att åka hem och vi matade duvorna i parken en sista gång. (Jag har aldrig sett så mycket duvor i hela mitt liv som jag gjorde i Krakow, inte så många nunnor heller för den delen.)
with love from amsterdam
Trots all stress och ångest så kom vi iväg till Amsterdam.
Under tiden vi väntade på att få checka in på hotellet så promenerade vi runt och tittade på alla fina hus och små gator.
Under tiden vi väntade på att få checka in på hotellet så promenerade vi runt och tittade på alla fina hus och små gator.
När vi tillslut fick vårat hotellrum la vi oss i sängen en stund för att vila. Sen kom tårarna och de tycktes aldrig sluta rinna. Men min mamma är bäst och ett par timmar senare åt vi middag på en mysig restaurang och det kändes lite bättre.
Några ynka meter från vårat rum låg det en irländsk pub. Det kändes som att våran säng låg intill bardisken.
Några ynka meter från vårat rum låg det en irländsk pub. Det kändes som att våran säng låg intill bardisken.
Det blev lördag och vi promenerade runt i staden, krockade med cyklar och handlade i små roliga affärer.
Dinglis och gänget var förstås också med.
Och så gick vi på Anne Frank-museet, hemskt intressant. Tyvärr fick man inte fotografera.
På kvällen bestämde vi oss för att åka kanalbåt.
I rädsla för att virra bort oss så åkte vi till flygplatsen fem timmar innan vårat plan skulle lyfta. Men eftersom att Amsterdams flygplats är gigantiskt så fanns det mycket att roa sig med under den tiden.
Och så blev det söndag och dags för en sista promenad runt vårat kvarter.
dobblin
MÅNDAG
Jag sa hej då till Sverige och började nästan gråta sekunderna innan vi lyfte när jag såg pappa stå vid hans röda bil med tekoppen i handen. Undrade vad jag hade gett mig in på.
När Lisa och John hämtade upp mig på flygplatsen så kändes allt mycket bättre igen. Det var så skönt att få känna Lisas armar runt mig igen. Jag blev bjuden på vin och fick en fin chokladkanin! (Upptäckte att det rimmade nu).
TISDAG
Jag vaknade upp bredvid Dinglis och gänget, jag kan inte åka någonstans utan dem. Jag och Lisa gick ut och handlade frukost som vi åt framför TV:n.
Utsikten från Johns balkong, så fint.
Vi promenerade på fina gator.
En sak hade jag bestämt mig för innan jag åkte och det var att gå en guidad tur på Kilmainham Gaol, det gjorde vi och det var grymt.
John hade tipsat om en pub nere på en gata där det inte såg ut att finnas någonting, tyvärr var den stängd när vi väl hittade dit.
Vi var rejält hungriga så vi gick in på första bästa ställe och åt lite mat. Efter maten delade vi på en Guinness, det tog oss ungefär två timmar att dricka och då lämnade vi ändå kvar en liten slurk. Det var inte det godaste jag druckit, det ska jag erkänna.
Vi tog oss en tur in till staden för att kolla i lite affärer, de flesta hade tyvärr redan hunnit stänga.
Vi promenerade i regnet och blåsten i vad som kändes som en evighet, trötta, frusna och hungriga. Tillslut gick vi in på en mexikansk restaurang och åt tacos. Till efterätt åt vi en av de absolut godaste chokladkakor jag någonsin ätit.
Vi hade tänkt att vi skulle på en liten pubrunda men insåg att vi var alldeles för trötta och nedkylda så vi åkte hem istället.
ONSDAG
Vi spenderade hela dagen med att promenera runt i staden och shoppa. Jag älskar Dublin.
Efter tre timmars sömn skickade Lisa iväg mig med en taxi till flygplatsen. Jag var så nervös för att jag inte skulle hitta rätt, för att missa planet och inte våga prata med någon för att jag känner mig för osäker på engelskan.
Men allt gick väldigt bra och när jag ställde mig i kön slappnade hela jag av och flygresan hem var så hemskt lugn och fin.
Jag sa hej då till Sverige och började nästan gråta sekunderna innan vi lyfte när jag såg pappa stå vid hans röda bil med tekoppen i handen. Undrade vad jag hade gett mig in på.
När Lisa och John hämtade upp mig på flygplatsen så kändes allt mycket bättre igen. Det var så skönt att få känna Lisas armar runt mig igen. Jag blev bjuden på vin och fick en fin chokladkanin! (Upptäckte att det rimmade nu).
TISDAG
Jag vaknade upp bredvid Dinglis och gänget, jag kan inte åka någonstans utan dem. Jag och Lisa gick ut och handlade frukost som vi åt framför TV:n.
Utsikten från Johns balkong, så fint.
Vi promenerade på fina gator.
En sak hade jag bestämt mig för innan jag åkte och det var att gå en guidad tur på Kilmainham Gaol, det gjorde vi och det var grymt.
John hade tipsat om en pub nere på en gata där det inte såg ut att finnas någonting, tyvärr var den stängd när vi väl hittade dit.
Vi var rejält hungriga så vi gick in på första bästa ställe och åt lite mat. Efter maten delade vi på en Guinness, det tog oss ungefär två timmar att dricka och då lämnade vi ändå kvar en liten slurk. Det var inte det godaste jag druckit, det ska jag erkänna.
Vi tog oss en tur in till staden för att kolla i lite affärer, de flesta hade tyvärr redan hunnit stänga.
Vi promenerade i regnet och blåsten i vad som kändes som en evighet, trötta, frusna och hungriga. Tillslut gick vi in på en mexikansk restaurang och åt tacos. Till efterätt åt vi en av de absolut godaste chokladkakor jag någonsin ätit.
Vi hade tänkt att vi skulle på en liten pubrunda men insåg att vi var alldeles för trötta och nedkylda så vi åkte hem istället.
ONSDAG
Vi spenderade hela dagen med att promenera runt i staden och shoppa. Jag älskar Dublin.
Vi avslutade dagen med att laga lasagne och brownies. Lisa är grym i köket, det blev så jävla gott.
Efter tre timmars sömn skickade Lisa iväg mig med en taxi till flygplatsen. Jag var så nervös för att jag inte skulle hitta rätt, för att missa planet och inte våga prata med någon för att jag känner mig för osäker på engelskan.
Men allt gick väldigt bra och när jag ställde mig i kön slappnade hela jag av och flygresan hem var så hemskt lugn och fin.
liverpool - bättre sent än aldrig
När vi hade vinkat av Lisa beställde vi varsin öl som gick sådär att dricka.
Vi hade en fantastisk utsikt från vårat hotellrum, det firade vi med öl, cigg och chips.
Den här fina fiskmåsen satt nedanför vårat fönster och tittade på oss i minst en timme innan den flög iväg. Vi döpte honom till Steffen och han kom tillbaka till oss varje kväll hela veckan.
Vi bestämde oss för att åka i det turistiga hjul vi kvällen innan såg från vårat fönster. Det var mycket vackert.
Vi gick en rundtur inne på Anfield Road vilket faktiskt var en jävligt rolig grej. Tittade in i omklädningsrummet, pressrummet och sånt.
Det var så fina små hus på våran promenadväg runt arenan.
I princip varje eftermiddag gick vi till hotellet och vilade våra värkande fötter med öl. Och cigg. Och chips. Igen.
Middag på fantastiska Rockerfellas, det kändes som att vi var med i Grease.
Vi var förstås tvungna att ta en öl på Cavern. Absolut ett ballt ställe men musiken var så fruktansvärt hög att det rann vätska ur mina öron. På riktigt. Börjar jag bli gammal?
Resten av kvällen tillbringade vi på vårat favoritställe, jazzcaféet Mello Mello.
Dinglis och gänget duschade bort fotsvetten och spelade lite kort innan vi gick och la oss.
Här är de påväg till Manchester.
Manchester krossade mitt hjärta, det var verkligen en besvikelse. Jag hoppas att det beror på att vi hade alldeles för lite tid och bara hann se ytterst, ytterst lite.
Vi gick på gratismuseum vid Albert Dock i flera timmar.
Tillbaka på jazzcaféet, om jag bodde i Liverpool skulle jag hänga här från morgon till kväll. Helt fantastiskt!
När vi satte oss på en bänk för att vila fötterna dök den här lilla flickan upp och dinglade med benen i tio minuter innan hon skuttade iväg igen.
Tillbaka på Rockerfellas, ja ni ser ju vilket grymt ställe.
Vi letade rätt på ett ställe vi blivit tipsade om, vi kom dit ganska tidigt så vi var i prinicp själva. Snyggt och bra musik! De hade en jävligt rolig tavla där de hade bytt ut tunnelbanestationerna mot artister och band. Den satt vi och tittade på hur länge som helst.
Det här stället hade en fruktansvärt mysig innergård där man kunde sitta. Bra band och billig öl. Grymt!
Vi gick vidare och upptäckte en krog där man satt i små celler. Jävligt ballt, men det kändes lite som en bordell.
På vägen hem köpte vi med oss en pizza som vi delade på i sängen.
Sista dagen, vi åt lunch och hängde i gräset vid Albert Dock. Ignorera att jag ser både likblek och flintis ut, Dinglis är snygg åtminstone.
En sista promenad i staden. Resultatet blev en mycket lättare plångbok och en mycket tyngre väska.
Med tanke på att vi skulle upp nästan mitt i natten så tillbringade vi den sista kvällen på hotellet där de bjöd oss på varsin öl!
Vi bestämde oss ändå för att ta oss en sista tur i turisthjulet. Här är Dinglis och gänget på väg tillbaka till hotellet. Människorna i bilarna vände sig om för att titta vad vi höll på med, konstigt nog.
När Fredrik packade gick jag omkring och fotade vårat rum.
Vi sa adjö till hotellet och tog en taxi till flygplatsen.
Hej då Liverpool och hej Sverige!
fem korta dagar i berlin
Klockan 06.30 på söndagen kom vi fram till Skavsta, klockan 07.00 tog vi den första ölen. Det hade kunnat slutat illa. När vi gått igenom passkontrollen och gick mot planet kände jag i fickan men hittade inte min plånbok sedan kom jag på att den gav jag ju till Fredrik, men när han helt övertygat säger att han inte alls har fått den så grips vi båda två av panik och börjar slita ut allt innehåll i våra väskor tills Fredrik utbrister: "Här! Den var visst i min väska!", då kom hjärtat tillbaka ner på jorden igen och vi fortsatte traska mot planet. Det kändes som att vara med i en komedi. Men det gick ju bra trots allt, men det ska jag säga er att det är farligt att dricka öl mot nervositet.
Tillslut kom vi i alla fall fram och lyckades sätta oss på en buss som tog oss lite närmre staden. Vi lyckades till och med rätt snabbt ta oss med U-bahn till området där vårat hotell låg.. trodde vi. Vi frågade en tjej hur vi skulle gå för att hitta rätt - bara gå rakt fram i ungefär 25 minuter. Glatt traskade vi i väg i 33 graders värme med svarta jeans. I en timme och två timmar, fram och tillbaka. Till slut blev jag arg och satte mig på en trappa och hällde i mig vatten. Fredrik fick ge sig och fråga en gång till, vilket gick bra och nu var det faktiskt bara en kvarts promenad. Och när vi hittade rätt gata kröp det nästan fram en liten glädjetår. När vi hittar hotellet ringer vi på dörrklockan men ingen kommer. Då är jag beredd att betala vad som helst för ett nytt hotell. Tills vi inser att det är ett telefonnummer man ska ringa så till slut kommer någon och äntligen får vi nyckeln och så går vi in i vårat doftande inrökta bordellrum, men det känns som himmelriket.
Fötterna värker, ryggen värker. Byxorna har klibbat fast så hårt att det är omöjligt att få av dom. Men vi lyckas ändå orka pallra oss ut för en bit mat och för att handla välförtjänta öl och chips. Ölen och chipsen tog vi med oss till rummet, där vi satt i fönstret och kedjerökte hela kvällen tills vi stupade i säng.
När vi vaknade gick vi till vår närmsta mataffär och köpte frallor, yoghurt och jordgubbar. Vi tog med oss alltihop och satte oss och åt i en fin park. Frukost har nog aldrig smakat så bra som då.
Att åka till ett zoo när man är i ett annat land känns ju rätt trist när det är själva staden man vill se. Men att åka till en stad där det finns en panda utan att se den vore ju rena självmordet. Så vi åkte dit. Och jag bara grät när jag fick se det här fantastiska djuret på riktigt och så nära. Det är det vackrase jag har sett. I hela mitt liv. Hade jag blivit dödad där och då så hade jag åtminstone dött lycklig. Åh Bao Bao, jag önskar att jag kunde ta med mig dig hem.
Passade på att titta på zebrorna också, så fina. Men det är sorgligt att vara på zoo, jag vill bara släppa ut alla instängda djur.
Hela eftermiddagen gick vi bara omkring på små gator. Då och då stannade vi till för att ta en öl. Fan, staden är magisk. Jag älskar den, den är så smutsigt vacker på något vis.
Efter att ha gått den långa promenaden längs Berlinmuren bestämde vi oss för att ändå åka upp i TV-tornet och visst var det vackert att se den upplysta staden.
Efter ett par timmars sömn bestämde vi oss för att ta S-bahn ut till skogen för att titta på koncentrationslägret Sachsenhausen. Det var med en märklig och obehaglig känsla man gick in genom den stora gallerdörren. Området innanför var enormt ändå kände man sig så instängd. Det var intressant att se och jävligt sorgligt. Så sjukt.
På över en kilometer lång gata så visade varenda pub matchen mellan Holland och Uruguay så vi drack en öl på ett ställe för att sedan promenera några meter för nästa öl och fortsätta titta på matchen. Väldigt fiffigt eftersom att vi fick se många olika ställen och samtidigt hålla koll på matchen. Ölen var god dessutom.
Sista dagen och pandan blev smått förstörd av blåsten med jag var inte bitter för det. Vi gick omkring hela dagen och hittade små mysiga affärer och vackra hus. Handlade små fina grejer till familjen men mest till mig själv.
Våran sista kväll kom och istället för att titta på VM-finalen så satte vi oss vid vattnet intill Berlinmuren och drack öl och bara hade det fint. Efter ett antal vrål - som lät som glädjevrål så tog vi för givet att Tyskland vann matchen. Fyrverkerier och glada tyskar som kramade varandra fick oss inte att tro något annat, men tji fick vi såg vi när vi kom tillbaka till hotellet och såg resultatet på en TV-skärm. Aldrig har jag sett folk så glada över en förlust.
Vi tog en sista öl i fönstret innan det var dags att sova lite för att orka upp klockan 4 på morgonen för att hinna till det dumma planet som skulle ta oss hem.
Tillslut kom vi i alla fall fram och lyckades sätta oss på en buss som tog oss lite närmre staden. Vi lyckades till och med rätt snabbt ta oss med U-bahn till området där vårat hotell låg.. trodde vi. Vi frågade en tjej hur vi skulle gå för att hitta rätt - bara gå rakt fram i ungefär 25 minuter. Glatt traskade vi i väg i 33 graders värme med svarta jeans. I en timme och två timmar, fram och tillbaka. Till slut blev jag arg och satte mig på en trappa och hällde i mig vatten. Fredrik fick ge sig och fråga en gång till, vilket gick bra och nu var det faktiskt bara en kvarts promenad. Och när vi hittade rätt gata kröp det nästan fram en liten glädjetår. När vi hittar hotellet ringer vi på dörrklockan men ingen kommer. Då är jag beredd att betala vad som helst för ett nytt hotell. Tills vi inser att det är ett telefonnummer man ska ringa så till slut kommer någon och äntligen får vi nyckeln och så går vi in i vårat doftande inrökta bordellrum, men det känns som himmelriket.
Fötterna värker, ryggen värker. Byxorna har klibbat fast så hårt att det är omöjligt att få av dom. Men vi lyckas ändå orka pallra oss ut för en bit mat och för att handla välförtjänta öl och chips. Ölen och chipsen tog vi med oss till rummet, där vi satt i fönstret och kedjerökte hela kvällen tills vi stupade i säng.
När vi vaknade gick vi till vår närmsta mataffär och köpte frallor, yoghurt och jordgubbar. Vi tog med oss alltihop och satte oss och åt i en fin park. Frukost har nog aldrig smakat så bra som då.
Att åka till ett zoo när man är i ett annat land känns ju rätt trist när det är själva staden man vill se. Men att åka till en stad där det finns en panda utan att se den vore ju rena självmordet. Så vi åkte dit. Och jag bara grät när jag fick se det här fantastiska djuret på riktigt och så nära. Det är det vackrase jag har sett. I hela mitt liv. Hade jag blivit dödad där och då så hade jag åtminstone dött lycklig. Åh Bao Bao, jag önskar att jag kunde ta med mig dig hem.
Passade på att titta på zebrorna också, så fina. Men det är sorgligt att vara på zoo, jag vill bara släppa ut alla instängda djur.
Hela eftermiddagen gick vi bara omkring på små gator. Då och då stannade vi till för att ta en öl. Fan, staden är magisk. Jag älskar den, den är så smutsigt vacker på något vis.
Efter att ha gått den långa promenaden längs Berlinmuren bestämde vi oss för att ändå åka upp i TV-tornet och visst var det vackert att se den upplysta staden.
Efter ett par timmars sömn bestämde vi oss för att ta S-bahn ut till skogen för att titta på koncentrationslägret Sachsenhausen. Det var med en märklig och obehaglig känsla man gick in genom den stora gallerdörren. Området innanför var enormt ändå kände man sig så instängd. Det var intressant att se och jävligt sorgligt. Så sjukt.
På över en kilometer lång gata så visade varenda pub matchen mellan Holland och Uruguay så vi drack en öl på ett ställe för att sedan promenera några meter för nästa öl och fortsätta titta på matchen. Väldigt fiffigt eftersom att vi fick se många olika ställen och samtidigt hålla koll på matchen. Ölen var god dessutom.
Sista dagen och pandan blev smått förstörd av blåsten med jag var inte bitter för det. Vi gick omkring hela dagen och hittade små mysiga affärer och vackra hus. Handlade små fina grejer till familjen men mest till mig själv.
Våran sista kväll kom och istället för att titta på VM-finalen så satte vi oss vid vattnet intill Berlinmuren och drack öl och bara hade det fint. Efter ett antal vrål - som lät som glädjevrål så tog vi för givet att Tyskland vann matchen. Fyrverkerier och glada tyskar som kramade varandra fick oss inte att tro något annat, men tji fick vi såg vi när vi kom tillbaka till hotellet och såg resultatet på en TV-skärm. Aldrig har jag sett folk så glada över en förlust.
Vi tog en sista öl i fönstret innan det var dags att sova lite för att orka upp klockan 4 på morgonen för att hinna till det dumma planet som skulle ta oss hem.
