luftslottet som sprängdes
Under natten, morgonen och dagen har jag läst den sista delen ur Stieg Larssons böcker om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist.
Och ja, jävlar vilka fruktansvärt bra böcker. Men sista boken var snäppet bättre än de andra två.
Jag kan inte låta bli att önska att jag var Lisbeth, nog har hon haft ett vidrigt liv men hon är så jävla tuff och smart och besitter kanske den mest fascinerande kunskapen som finns: att hacka datorer på ett så skickligt sätt. Jag är imponerad.
Och ja, jävlar vilka fruktansvärt bra böcker. Men sista boken var snäppet bättre än de andra två.
Jag kan inte låta bli att önska att jag var Lisbeth, nog har hon haft ett vidrigt liv men hon är så jävla tuff och smart och besitter kanske den mest fascinerande kunskapen som finns: att hacka datorer på ett så skickligt sätt. Jag är imponerad.
kärlek och berusning
Lördagen bjöd på en hel del mys hemma hos Lotta, i Tanto och tillsist hos Stephanie.
en naken kropp i ett rum med galler
jag vill känna benzoruset i kroppen
känna hur hela jag blir avslappnad och hur livet leker
en bakfylla senare ligger jag i ett vitt rum
och skakar av gråt
inga piller, inga kläder
bara en oändlig tystnad
känna hur hela jag blir avslappnad och hur livet leker
en bakfylla senare ligger jag i ett vitt rum
och skakar av gråt
inga piller, inga kläder
bara en oändlig tystnad
banksy är ett geni!
1, 2, 3 - LSD!
Kanske är det för att jag har fått världens finaste brev från mamma som jag gråter, kanske handlar det om något helt annat.
Kanske tror jag fortfarande att jag är den lilla trettonåriga flickan som sitter i fosterställning med kläderna på och hulkar i en iskall dusch. När en pappa i panik plötsligt får upp låset och stirrar med förskräckta ögon på sin lilla dotter. En mamma som gråter hysteriskt när hon kommer hem och hittar sin dotter i pappans knä.
Kanske blir jag aldrig någonsin äldre än så. Kanske är det därför jag gråter, kanske handlar det om något helt annat.
Kanske tror jag fortfarande att jag är den lilla trettonåriga flickan som sitter i fosterställning med kläderna på och hulkar i en iskall dusch. När en pappa i panik plötsligt får upp låset och stirrar med förskräckta ögon på sin lilla dotter. En mamma som gråter hysteriskt när hon kommer hem och hittar sin dotter i pappans knä.
Kanske blir jag aldrig någonsin äldre än så. Kanske är det därför jag gråter, kanske handlar det om något helt annat.
jag har blivit för tjock för mina kläder, ge mig dessa
break away to fly
Min bror förstod ingenting, men han kramade mig och satt i min säng och höll min hand. Tillslut tvingades han ringa till mamma för att få reda på vart Stilnocten var - han gav en till mig och efter två timmar lyckades jag somna.
Det känns som att gå omkring i en bubbla, jag känner mig inte riktigt levande. Jag trodde inte att jag skulle ta slutet på den här resan så hårt som jag har gjort och gör. Allt känns så förbannat jävla fel och tomt.
hold on to your dreams
Klockan 22.05 på torsdagen kom jag och Johanna fram till Göteborg smått berusade av tågets röda vin.
Fulla av förväntan och nervositet.
Vi började med att hämta ut festivalarmbanden, vi lyckades smita in rätt bra i kön. Sen vandrade vi vidare på gatorna i regnet tills vi tillslut stannade på centralen och kröp ihop i en spårvagnskur.
Där satt vi och sa ingenting, bara rökte och drack vin.
En timme senare tog vi spårvagnen till Slottsskogen, hittade ett tag som vi satte oss under och hade riktigt mysigt.
Vi vandrade upp och satte oss vid staketet när det slutade regna tog våra Stilnoct och Johanna somnade i en timme.
Klockan 08 så kom Evelina och Paulina, allt blev genast mycket trevligare då resten som köade var unga och dryga.
Insläppet skulle bli klockan 12 men det blev en timme försenat. Så nervösa så att vi skakar får vi stå och vänta alldeles för länge. När de väl släppte in så satte vi fart, jag med mina kängor och min dåliga kondition orkade inte springa långt.
Johanna orkade längre och vi fick våra platser längst fram, Evelina kom strax efter med alla väskor.
Och så fortsatte väntan och köandet, utan mat - enbart med cigaretter och vatten. Vi var trötta och det var fruktansvärt varmt, men vi hade en riktigt trevlig dag trots det.
Klockan tickade sakta men säkert frammåt, med enbart en timme kvar började trycket komma ordentligen. Det kändes att det var dags och det kändes i luften att det var ett avslut.
Fulla av förväntan och nervositet.
Vi började med att hämta ut festivalarmbanden, vi lyckades smita in rätt bra i kön. Sen vandrade vi vidare på gatorna i regnet tills vi tillslut stannade på centralen och kröp ihop i en spårvagnskur.
Där satt vi och sa ingenting, bara rökte och drack vin.
En timme senare tog vi spårvagnen till Slottsskogen, hittade ett tag som vi satte oss under och hade riktigt mysigt.
Vi vandrade upp och satte oss vid staketet när det slutade regna tog våra Stilnoct och Johanna somnade i en timme.
Klockan 08 så kom Evelina och Paulina, allt blev genast mycket trevligare då resten som köade var unga och dryga.
Insläppet skulle bli klockan 12 men det blev en timme försenat. Så nervösa så att vi skakar får vi stå och vänta alldeles för länge. När de väl släppte in så satte vi fart, jag med mina kängor och min dåliga kondition orkade inte springa långt.
Johanna orkade längre och vi fick våra platser längst fram, Evelina kom strax efter med alla väskor.
Och så fortsatte väntan och köandet, utan mat - enbart med cigaretter och vatten. Vi var trötta och det var fruktansvärt varmt, men vi hade en riktigt trevlig dag trots det.
Klockan tickade sakta men säkert frammåt, med enbart en timme kvar började trycket komma ordentligen. Det kändes att det var dags och det kändes i luften att det var ett avslut.
Spelningen började och det var fint, det var så jävla fint. Den nya låten Hold on to your dreams var ett riktigt mästerverk! Och tårarna rullade långsamt ner när Henrik pratade om Anders.
Regnet började välla ner och det gjorde det hela ännu mer magiskt.
Det går inte att beskriva Broder Daniel man måste uppleva dem.
Och plötsligt dog tonerna till No time for us ut och det var slut. Ett evigt slut.
Regnet började välla ner och det gjorde det hela ännu mer magiskt.
Det går inte att beskriva Broder Daniel man måste uppleva dem.
Och plötsligt dog tonerna till No time for us ut och det var slut. Ett evigt slut.
känslostormar och nervositet
Broder Daniels sista spelning, avslutning och minne till Anders, närmar sig med stormsteg. Jag börjar bli fruktansvärt nervös. Jag kan inte riktigt sitta still och det kittlar ända ut i fingertopparna. Det handlar inte om lycka, för den här spelningen är bara sorglig och hemsk. Men jävlar, den kommer bli vacker.
bio med min älskade pulldog
Äntligen var det dags att träffa bruden igen - Felicia min syster och pingla.
Så fint att se henne igen, jag kände ett sånt jävla lugn så att jag ofta satt helt tyst och bara tyckte att det var fint.
Vi började med att gå runt lite på Åhlens sen var det dags för bio. Arkiv X, som var pinsamt dålig. Bland det sämsta jag sett faktiskt.
Men det gör inget för allt kändes trots det så bra.
LOVESONG
old in just one day
Uppdatering: Efter S:t Göran-händelsen så tog min mamma kontakt med min gamla läkare på BUP och bad honom om hjälp med medicinen. Han skrev ut den på en gång.
Det är så jävla skönt att höra och se hur arga och förvånade alla läkare blir när jag berättar om min nuvarande läkares påhitt. Att alla tycker att det är helt självklart att jag ska ha min medicin och att det inte är några som helst problem att äta den i samband med alkohol. Det ger mig ännu mer styrka att inte lägga mig ner i striden om läkaren på MBC, för jag har rätt!
Det ska bli intressant att se om jag får byta läkare till hösten eller om jag faktiskt blir tvungen att flytta. Det vore en katastrof.
Det är så jävla skönt att höra och se hur arga och förvånade alla läkare blir när jag berättar om min nuvarande läkares påhitt. Att alla tycker att det är helt självklart att jag ska ha min medicin och att det inte är några som helst problem att äta den i samband med alkohol. Det ger mig ännu mer styrka att inte lägga mig ner i striden om läkaren på MBC, för jag har rätt!
Det ska bli intressant att se om jag får byta läkare till hösten eller om jag faktiskt blir tvungen att flytta. Det vore en katastrof.
