Helgen som skulle bli alkoholfri blev till fest hos Stephanie i Vårby. Jag började snabbt dricka på tom mage och fick en riktig fjortisfylla, jag bokstavligen ramlade omkring och har nu blåmärken på de mest konstiga ställen på kroppen.
Jag var uppe och sjöng på karaeoke-baren i Vårby - JAG - som aldrig annars sjunger hur full jag än brukar vara. Det lät inte vackert må jag säga.
I söndags åkte jag hem igen med ett huvud tungt som en tegelsten och full av ångest. Fredrik kom förbi och vi käkade världens godaste mat som mamma lagat. Sen bar det av till Bandhagen där vi tänkt att vi skulle dricka öl men efter en varsin så somnade vi till Tjorven och Mysak.

Igår var det AIK - Örebro och Evelina var med också, det var fint att träffa henne igen. Matchen har jag inte mycket att säga om, vi vann - det räcker.
På onsdag ska jag iväg och jobba i några timmar sen blir det ännu ett födelsedagskalas, den här gången för Angelica som fyller 18. Den här gången ska jag äta ordentligt innan har jag tänkt.

Nu ska jag diska innan Fredrik kommer hem från jobbet.

Mitt i allt mörker har en stjärna dykt upp och räddat min tillvaro, Fredrik. Och jag älskar honom.
Vi har tillbringat en hel del tid med varandra varje dag i minst två veckor, jävligt fint.
Det har blivit en hel del alkohol dom senaste helgerna så den här helgen är tänkt att bli alkoholfri - rätt svårt med tanke på att det finns en hel platta öl hemma.
Nu måste jag gå, men jag lever alltså fortfarande. PUSS.