Jag är helt dum i huvudet. Fyfan.

Det här fick hela min världsbild att falla ihop och krossas i bitar.
Kan ni sluta ljuga för mig! Alla era förbannade jävla lögner kastas rakt upp i ansiktet på mig.
Fyfan, det är allt jag har att säga.

16.48
telefonen har fortfarande
inte ringt
hon ligger i en säng utan lakan
tabletterna ligger orörda
någon viskar: varför är det så kallt?
hon viskar

17.48
telefonen har fortfarande
inte ringt
kroppen har inte rört sig ur fläcken
tabletterna ligger orörda
någon viskar: jag är naken, du ser rakt igenom mig
hon viskar

18.48
telefonen har fortfarande
inte ringt
händerna är flyttade till över öronen
tabletterna ligger orörda
någon viskar: jag kan motstå allt utom frestelsens hån
hon viskar

02.59
ingen telefon har ringt
tabletterna har flyttats från madrassen till magsäcken
kroppen skakar
ingen viskar

Med Stilnoct i kroppen blir era lögner och svek bara en dimma.
En dimma man kan titta bort från, när allt annat plötsligt får färg och lever.
Man får se hela rummet från en ny sida och visst är det vackert. Hela livet känns som en saga av Astrid Lindgren. Det går att skratta åt allt.

Men när ruset plötsligt är över går alla färger tillbaka till svart och vitt, livet blir ingen saga längre.
Sveken och lögnerna tejpas upp framför synfältet och gör ondare än någonsin.

När ni önskade er dyra märkeskläder i julklapp, önskade jag mig döden.

Det var möte igår med DBT, soc, BUP, mamma och pappa. På BUP i Norrtälje, den där känslan jag fick över att vara där igen, hela magen liksom kröp ihop.
Hursomhelst, om två veckor ska jag ligga inne i två veckor, mån-fre, samtidigt som det blir en utredning.
Det känns.. lite skönt. Behöver få ligga i en säng, skita i allt, inte behöva tänka på något.
Efter dom två veckorna ska det bestämmas hur vi ska gå vidare, om det blir fortsatt DBT, dagvård, mellanvård eller behandlingshem och allt vad det nu är.

Funderar på hur många som faktiskt står kvar hos mig fortfarande, de blir färre och färre. Åtminstone blir det ytligare och ytligare. Det ska jag ha förståelse för antar jag, men det har jag inte. Jag blir bara arg och trött på alla lögner.

Jag har precis läst Oskyld, satan vad bra! Åsa Ericsdotter har talangen, hon är grym! Underbara prosa!
Följ mitt tips, köp eller låna hennes böcker!

Och där sjönk du fruktansvärt mycket i mina ögon.
Och hela världen stannade upp för ett tag.
Det värsta jag vet är när människor ljuger för mig, speciellt människor som stått/står mig nära.
Jag hatar den här besvikelsen!
Det här var inte vad jag behövde, inte alls.