Det var möte igår med DBT, soc, BUP, mamma och pappa. På BUP i Norrtälje, den där känslan jag fick över att vara där igen, hela magen liksom kröp ihop.
Hursomhelst, om två veckor ska jag ligga inne i två veckor, mån-fre, samtidigt som det blir en utredning.
Det känns.. lite skönt. Behöver få ligga i en säng, skita i allt, inte behöva tänka på något.
Efter dom två veckorna ska det bestämmas hur vi ska gå vidare, om det blir fortsatt DBT, dagvård, mellanvård eller behandlingshem och allt vad det nu är.

Funderar på hur många som faktiskt står kvar hos mig fortfarande, de blir färre och färre. Åtminstone blir det ytligare och ytligare. Det ska jag ha förståelse för antar jag, men det har jag inte. Jag blir bara arg och trött på alla lögner.