var glad och nöjd med allt som livet ger
Hänt sen sist jag skrev: derby mot Djyrgårn och en massa sprit, vin och öl.
Ett gäng sjukt sköna fyllor med mina Huddinge-bor, sjukt värda människor.
Idag har jag, tro det eller ej - varit i skolan. Läste några sidor ur en bok, rökte och hade ett givande samtal med Neaa och Rolf.
Ikväll ska jag kolla på den nya Beck-filmen och dricka folköl med pappa.
Imorgon: Det kommer bli så jävla soft allting - kräftor, en massa sprit, bra vänner och musik.
Just nu: Jag är mest glad och förväntansfull och har hur mycket energi som helst!
misär i frankrike
jag har varit med om grejer du inte ens vet existerar
som du inte ens kan stava till
jag har i sex år tillbringat tid med nitton olika psykologer
jag har varit inlåst i rum du skulle få panik av att titta in i
jag har kastat tegelstenar på mina fötter, jag har tagit sönder mina armar
jag har testat alla piller jag fått tag på
och jag har fått tre olika diagnoser
men jag drömmer inte om att bli frisk;
jag drömmer om paris
jag drömmer om att ligga i en oändlig park,
röka lucky strike och dricka öl
jag drömmer om att gå på gator och vissla i regnet
fast mest drömmer jag om dig
och dina fingrar som bildade sanningar när du
drog dom över mina nyckelben
och allt som händer är ingenting
c'est la vie, bara mys på det
som du inte ens kan stava till
jag har i sex år tillbringat tid med nitton olika psykologer
jag har varit inlåst i rum du skulle få panik av att titta in i
jag har kastat tegelstenar på mina fötter, jag har tagit sönder mina armar
jag har testat alla piller jag fått tag på
och jag har fått tre olika diagnoser
men jag drömmer inte om att bli frisk;
jag drömmer om paris
jag drömmer om att ligga i en oändlig park,
röka lucky strike och dricka öl
jag drömmer om att gå på gator och vissla i regnet
fast mest drömmer jag om dig
och dina fingrar som bildade sanningar när du
drog dom över mina nyckelben
och allt som händer är ingenting
c'est la vie, bara mys på det
a weak heart to break
I hjärnan pågår ett tredje världskrig, kroppen vill inte heller fungera som den ska.
Och allt tjat om att jag måste skaffa mål, och små ljuspunkter om dagarna (där varken piller eller alkohol är inräknat), att det är vad som krävs. Då kan jag hitta tillbaka till livet.
Det där tror jag inte på, allt det där är en illusion, något som människan fantiserar ihop för att slippa känna av det meningslösa. Människan fantiserar ihop att dom blir lyckliga när dom går till ett jobb som dom egentligen hatar, när dom tjänar pengar som dom egentligen inte behöver.
Vi inbillar oss att vi behöver allt det där, det är viktigt att man har dom senaste prylarna, senaste kläderna, allt ska vara nytt. Allt för att inte falla ihop.
Jag vill inte leva så, jag vill inte leva i en lögn.
Annars: Jag har legat i sängen sen i fredags. Har knaprat piller för att ens orka ta mig till datorn.
Halva madrassen ligger utanför sängen, lakanet ligger vid fötterna, täcket har ramlat ut ur påslakanet, diinglis är nerblodad. Och jag luktar svett. Misär.
I natt hamnade jag på psykakuten. Och det är allt.
Och allt tjat om att jag måste skaffa mål, och små ljuspunkter om dagarna (där varken piller eller alkohol är inräknat), att det är vad som krävs. Då kan jag hitta tillbaka till livet.
Det där tror jag inte på, allt det där är en illusion, något som människan fantiserar ihop för att slippa känna av det meningslösa. Människan fantiserar ihop att dom blir lyckliga när dom går till ett jobb som dom egentligen hatar, när dom tjänar pengar som dom egentligen inte behöver.
Vi inbillar oss att vi behöver allt det där, det är viktigt att man har dom senaste prylarna, senaste kläderna, allt ska vara nytt. Allt för att inte falla ihop.
Jag vill inte leva så, jag vill inte leva i en lögn.
Annars: Jag har legat i sängen sen i fredags. Har knaprat piller för att ens orka ta mig till datorn.
Halva madrassen ligger utanför sängen, lakanet ligger vid fötterna, täcket har ramlat ut ur påslakanet, diinglis är nerblodad. Och jag luktar svett. Misär.
I natt hamnade jag på psykakuten. Och det är allt.
ansiktet i spegeln har aldrig vart min vän
Dålig dag idag, hemsk dag. Från nio till tolv idag var jag i skolan, har varit som i en bubbla hela dagen, inte riktigt närvarande. Jag har hört allt människorna har sagt, men dom har varit så långt borta, det har tagit så lång tid att koppla ihop orden och få dom att bilda en riktig mening. Och innan jag kan svara på deras frågor är jag tvungen att bolla mellan tankarna om det är verkligt eller inte.
Och ljuden som varit med idag, dom går inte att förklara. Bara så jävla obehagligt.
I huvudet skriker det så mycket så att det känns som att det ska krossas, det känns som att hela huden och kroppen ska falla ihop och slitas i stycken.
Jag kan inte riktigt förklara känslan, men den finns där och den vägrar släppa.
Desperat försöker jag hitta något att hålla fast i, någonting. Men allt och alla är för långt bort.
Och ljuden som varit med idag, dom går inte att förklara. Bara så jävla obehagligt.
I huvudet skriker det så mycket så att det känns som att det ska krossas, det känns som att hela huden och kroppen ska falla ihop och slitas i stycken.
Jag kan inte riktigt förklara känslan, men den finns där och den vägrar släppa.
Desperat försöker jag hitta något att hålla fast i, någonting. Men allt och alla är för långt bort.
jag vaknar i ruiner av en natt jag inte minns
Det var det som absolut inte fick hända som hände. Året var 2005, ett av dom värsta åren i mitt liv.
Antagligen hade jag kunnat gjort något annorlunda, gjort rätt. Nu är det försent, alldeles försent.
Idag är en sån dag när jag tänker lite för mycket på det, och på vad som egentligen hände.
Tankar som får det att krypa inne i kroppen, som får mig att vilja skrika till hela världen att det är så fruktansvärt orättvist allting.
Det var två år sen och min kanske bäste vän försvann och kommer aldrig finnas vid min sida igen.
Antagligen hade jag kunnat gjort något annorlunda, gjort rätt. Nu är det försent, alldeles försent.
Idag är en sån dag när jag tänker lite för mycket på det, och på vad som egentligen hände.
Tankar som får det att krypa inne i kroppen, som får mig att vilja skrika till hela världen att det är så fruktansvärt orättvist allting.
Det var två år sen och min kanske bäste vän försvann och kommer aldrig finnas vid min sida igen.
värd lördag
Lördagen var VÄRD som fan. Besviken på Håkan H, konstig ordning på låtarna, konstigt låtval.
Dessutom börjar han bli för smörig och gammal, det är inte den Håkan vi vill ha - den alldeles för folkkära. Vi vill ha den gamla Håkan - med den dryga attityden, fyllorna och ja, knarket.
Sen var det partaj i Flempan, det var galet roligt.
ALLT JAG VILL SÄGA
and if you wanted water
and if you wanted food
if you want shelter
i can't come over to you
and if you want love now
or the needle and the spoon
you gotta show a little faith in me now, baby
i can't come over to you
never gonna be the same
never gonna be the same
goodnight, goodnight
goodnight, goodnight
you'll never be the same.
tårar, kom och dansa med mig
Idag drog vi till IKEA med skolan/klassen - vad det nu räknas som. Det var trevligt, vi köpte en en massa olika glas att måla. Ölglas, shotglas, vinglas osv. Det kommer bli nice.
Någon dag här i veckan eller nästa vecka borde jag ta mig i kragen och sätta upp Magnus Betnér-affischerna runt om i Norrtälje.
På lördag är det Håkan H på Gröna Lund med Stephanie och Lotta, ska förhoppningsvis träffa Johanna också.
Just nu sitter jag och lyssnar på Simon & Garfunkel, har tända ljus, dricker varmchoklad. Skriver en novell också, men har tagit en paus.
Har knaprat ett par Stilnoct under kvällen, det känns skönt i kroppen.
Annars: Jag är inte direkt på topp. Det mesta känns rätt meningslöst faktiskt. Känner mig rätt ensam också.
Det känns tomt och konstigt. Jag saknar många, jag saknar mycket. Hur kan någon låta mina vänner dö?
en sjuklig måne and bad moon rise, just try to behave and try to be nice
för under ärmen grinar rakbladsbetten, du skrattar och ler som om ingen har sett dem
en gin och tonic för att mildra tristessen
det är några som talar där bortom terassen och jag vet hur du hatar det falska och fula
för dina ögon är rena dom ser inte smutsen som
vi
Någon dag här i veckan eller nästa vecka borde jag ta mig i kragen och sätta upp Magnus Betnér-affischerna runt om i Norrtälje.
På lördag är det Håkan H på Gröna Lund med Stephanie och Lotta, ska förhoppningsvis träffa Johanna också.
Just nu sitter jag och lyssnar på Simon & Garfunkel, har tända ljus, dricker varmchoklad. Skriver en novell också, men har tagit en paus.
Har knaprat ett par Stilnoct under kvällen, det känns skönt i kroppen.
Annars: Jag är inte direkt på topp. Det mesta känns rätt meningslöst faktiskt. Känner mig rätt ensam också.
Det känns tomt och konstigt. Jag saknar många, jag saknar mycket. Hur kan någon låta mina vänner dö?
en sjuklig måne and bad moon rise, just try to behave and try to be nice
för under ärmen grinar rakbladsbetten, du skrattar och ler som om ingen har sett dem
en gin och tonic för att mildra tristessen
det är några som talar där bortom terassen och jag vet hur du hatar det falska och fula
för dina ögon är rena dom ser inte smutsen som
vi
derbykungar
SÅ GÖRA VI NÄR VI KROSSAR HAMMARBY!
Kvällen var perfekt, helt perfekt.
aspergers
Aspergers syndrom kallas det visst, det som jag lider av. Det som ska vara jag.
Diagnosen fick jag igår, men det känns mest konstigt och fel. Det där är inte jag, det är inte rätt.
Ingenting jag kan göra något åt, givetvis.
Jag hittar inte peppen, den var här alldeles nyss. Men den försvann lika fort som den kom.
Fattaru imorgon, men jag känner inte glädjen. Jag känner mig bara tom.
Felicia fyller år imorgon, älskade systern. Jag saknar henne, jag saknar oss. Får träffa henne imorgon.
Men jag känner mig lika tom ändå.
Ibland tror jag inte riktigt på att jag lever. Det är som att livet bara försvinner ur mina händer innan jag riktigt hinner fånga det. Det blir som att livet hånskrattar åt mig, för att jag inte kan leva det. För att jag inte klarar av det.
Det blir som att man är totalt utelåst från den värld som alla andra lever i, det är helt andra saker att anpassa sig efter.
Som om att när du väl fallit in i mörkret, ja, då är du fast förevigt i mörkrets klor. Där kommer du sitta föralltid.
Därifrån går det inte att ta sig ut. Och hånskratten är kvar.
Men till något bra:
Jag har fått ett nytt objektiv från farmor, och jag älskar det.
http://www.europe-nikon.com/product/sv_SE/products/broad/870/overview.html
Diagnosen fick jag igår, men det känns mest konstigt och fel. Det där är inte jag, det är inte rätt.
Ingenting jag kan göra något åt, givetvis.
Jag hittar inte peppen, den var här alldeles nyss. Men den försvann lika fort som den kom.
Fattaru imorgon, men jag känner inte glädjen. Jag känner mig bara tom.
Felicia fyller år imorgon, älskade systern. Jag saknar henne, jag saknar oss. Får träffa henne imorgon.
Men jag känner mig lika tom ändå.
Ibland tror jag inte riktigt på att jag lever. Det är som att livet bara försvinner ur mina händer innan jag riktigt hinner fånga det. Det blir som att livet hånskrattar åt mig, för att jag inte kan leva det. För att jag inte klarar av det.
Det blir som att man är totalt utelåst från den värld som alla andra lever i, det är helt andra saker att anpassa sig efter.
Som om att när du väl fallit in i mörkret, ja, då är du fast förevigt i mörkrets klor. Där kommer du sitta föralltid.
Därifrån går det inte att ta sig ut. Och hånskratten är kvar.
Men till något bra:
Jag har fått ett nytt objektiv från farmor, och jag älskar det.
http://www.europe-nikon.com/product/sv_SE/products/broad/870/overview.html
