Dålig dag idag, hemsk dag. Från nio till tolv idag var jag i skolan, har varit som i en bubbla hela dagen, inte riktigt närvarande. Jag har hört allt människorna har sagt, men dom har varit så långt borta, det har tagit så lång tid att koppla ihop orden och få dom att bilda en riktig mening. Och innan jag kan svara på deras frågor är jag tvungen att bolla mellan tankarna om det är verkligt eller inte.
Och ljuden som varit med idag, dom går inte att förklara. Bara så jävla obehagligt.
I huvudet skriker det så mycket så att det känns som att det ska krossas, det känns som att hela huden och kroppen ska falla ihop och slitas i stycken.
Jag kan inte riktigt förklara känslan, men den finns där och den vägrar släppa.
Desperat försöker jag hitta något att hålla fast i, någonting. Men allt och alla är för långt bort.