känslostormar och nervositet

Broder Daniels sista spelning, avslutning och minne till Anders, närmar sig med stormsteg. Jag börjar bli fruktansvärt nervös. Jag kan inte riktigt sitta still och det kittlar ända ut i fingertopparna. Det handlar inte om lycka, för den här spelningen är bara sorglig och hemsk. Men jävlar, den kommer bli vacker.

Det kommer bli så sorgligt. Sista spelningen och Anders som är borta. Det är mest så fel...



Men samtidigt längtar jag till Way out west nu. MUSIK!

jag önskar jag var där....

Blev du också "upprörd" eller ialla fall tyckte kissies senaste inlägg läs då mitt senaste inlägg, det kan ara bra att veta sånt som står där...