dobblin

MÅNDAG
Jag sa hej då till Sverige och började nästan gråta sekunderna innan vi lyfte när jag såg pappa stå vid hans röda bil med tekoppen i handen. Undrade vad jag hade gett mig in på.

När Lisa och John hämtade upp mig på flygplatsen så kändes allt mycket bättre igen. Det var så skönt att få känna Lisas armar runt mig igen. Jag blev bjuden på vin och fick en fin chokladkanin! (Upptäckte att det rimmade nu).



TISDAG
Jag vaknade upp bredvid Dinglis och gänget, jag kan inte åka någonstans utan dem. Jag och Lisa gick ut och handlade frukost som vi åt framför TV:n.



Utsikten från Johns balkong, så fint.


Vi promenerade på fina gator.



En sak hade jag bestämt mig för innan jag åkte och det var att gå en guidad tur på Kilmainham Gaol, det gjorde vi och det var grymt.













John hade tipsat om en pub nere på en gata där det inte såg ut att finnas någonting, tyvärr var den stängd när vi väl hittade dit.





Vi var rejält hungriga så vi gick in på första bästa ställe och åt lite mat. Efter maten delade vi på en Guinness, det tog oss ungefär två timmar att dricka och då lämnade vi ändå kvar en liten slurk. Det var inte det godaste jag druckit, det ska jag erkänna.



Vi tog oss en tur in till staden för att kolla i lite affärer, de flesta hade tyvärr redan hunnit stänga.



Vi promenerade i regnet och blåsten i vad som kändes som en evighet, trötta, frusna och hungriga. Tillslut gick vi in på en mexikansk restaurang och åt tacos. Till efterätt åt vi en av de absolut godaste chokladkakor jag någonsin ätit.



Vi hade tänkt att vi skulle på en liten pubrunda men insåg att vi var alldeles för trötta och nedkylda så vi åkte hem istället.



ONSDAG
Vi spenderade hela dagen med att promenera runt i staden och shoppa. Jag älskar Dublin.

Vi avslutade dagen med att laga lasagne och brownies. Lisa är grym i köket, det blev så jävla gott.

TORSDAG
Efter tre timmars sömn skickade Lisa iväg mig med en taxi till flygplatsen. Jag var så nervös för att jag inte skulle hitta rätt, för att missa planet och inte våga prata med någon för att jag känner mig för osäker på engelskan.
Men allt gick väldigt bra och när jag ställde mig i kön slappnade hela jag av och flygresan hem var så hemskt lugn och fin.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0