och så slog det mig att jag aldrig någonsin varit den bästa för någon. jag har aldrig varit den första någon vill ringa & berätta något för, den första man vill hitta på något med.
jag skiter i om det är en kärlek eller en vän, jag skiter i allt. jag vill vara bäst, oavsett vad, för någon människa.
jag vill inte vara reserv.


"utan våldtäkt eller misshandel i mitt liv så har jag ingen rätt att må såhär dåligt."
& så, precis så känns det.
jag har ingen rätt alls till det här.
hade jag haft problem med droger, svält mig helt - haft anorexi eller något, då hade folk förstått & accepterat. jag hade haft något att skylla på.
nu har jag ingenting, jag har ingenting alls!