jag är så jävla less på att vara en reserv, en som man bara byter ut sådär.
jag är så less på att bli övergiven, utbytt. när folk tar över allt som är mitt.
igår träffade jag michis & mickan i stan, det var mysigt. vi öppnade paket på donken. jag fick en skitsöt mugg från michis, som hon skrivit på. & hello kitty strumpor av mickan. tack <3
sen skulle mickan hem & michis till solna. jag pallade inte så jag drog hem jag med.
när jag kom till tekniska gick jag först upp mot bussen, sen gjorde jag en tvärvändning & gick tillbaka ner till tunnelbanan.
jag var så nära, så jävla nära.
jag var bara några millimeter från tåget, bara några millimeter från döden. från friheten. kanske låter det klyschigt, jag vet inte. det var en impuls-grej.
det gick så fort, jag hann aldrig riktigt tänka. men så fladdrade en bild av mammas gråtande ansikte förbi. & det gick inte. istället sprang jag upp för rulltrapporna & fortsatte springa & satte mig i en jävla gränd & storgrät, jag var plötsligt så jävla utmattad.
jag satte mig iallafall på bussen sen, blev hämtad i norrtälje. kanske såg dom något på mig, kanske inte.
men jag kom hem till en säng som var motbjudande. jag vet inte om jag somnade.