när klockan var 13.40 vaknade jag till, efter ett par tappra försök till väckning av pappa. då var det bråttom, för klockan 14.00 skulle vi vara i norrtälje. pappa var arg & hade redan gett upp tanken på att jag skulle med. men in kom vi & bara fem minuter försent. jag mådde inte alls bra, vilket inte var till någon fördel på mötet. där var alltså min första psykolog, en DBT-tjej, mamma, pappa & så jag. jag sa i princip inte ett knyst men det behövdes inte. vi kom fram till att vi skulle åka in till stället där dom håller till på måndag & så ska jag få prata själv. sen får jag se hur jag vill göra. känns okej.

efter mötet var det raka vägen till busstationen där johanna satt & väntade, som jag saknat henne. & så tog vi bussen in till sthlm. när vi kom dit käkade vi först, kollade i lite affärer, sen gick vi mot dramaten. vi hade fett roligt & skrattade åt det mesta. vi fick vin när vi kom in, stod bland alla tanter & gubbar & drack. så letade vi upp kajsa & fredrik, det var trevligt. sen så knackade martina mig på axeln också, hon är nice.
sen var det bara att ta plats framför scenen & en lång väntan hade vi framför oss, med vissa roliga inslag, men det var mest uttråkande.
höjdpunkterna var när det var kändisar med, haha. stina ekblad, sissela kyle & michael nyqvist.

när det var två kvar innan henrik började jag bli extremt nervös & rastlös, det kändes som att dom läste dom jäkla dikterna i tiiiimmar. men så plötsligt hörde man det där välbekanta ljudet som kommer innan bd eller henrik ska spela & jag knep hårt i johannas hand. & så kom han, mannen som slår vilka fyllor & piller som helst i hela världen. han inledde inte så värst förvånande med only life i know, därefter when we were winning (dock den korta ><), shoreline & sist no time for us & nog fällde jag en tår allt. det var vackert, riktigt vackert.
sen var det meningen att mikael persbrandt skulle komma, men av någon anledning så gjorde han inte det, då gick vi.
väl ute så hann vi inte mycket mer än att tända en cigg innan johannas pappa kom ut & såg johanna med cigaretten i handen.
& nu till det hemska, det som gjorde mig fruktansvärt förbannad: johannas pappa hade tydligen lovat att skjutsa hem mig TROTS att både mamma & pappa visste att jag skulle få träffa henrik om jag stannade. men inte hjälpte det, johannas pappa var bestämd & jag var helt enkelt tvungen att åka. FYFAN. & när jag kommer hem undrar dom varför jag är så arg? ÅH!