jag har spytt som en gris i en kvart & duschat i en timme.
men känslan sitter kvar ändå & vägrar släppa.
dom/den/det spikar i min mage, som om att jag skulle glömma bort att den finns där. nej.
det är som om att jag inte vet vad jag drömt eller vad jag verkligen upplevt, allt flyter ihop till en enda dimma & jag kan inte skilja på något.
jag vet inte om jag drömmer, jag vet inte om jag är vaken.
jag vet ingenting. men jag tror jag vill dö.