det ser alltså väldigt väldigt mörkt ut. jag ser inte solljuset längre, jag bara känner strålarna på kroppen, eller så blir jag helt enkelt bländad av ljuset.
jag har ingenting kvar längre, ingenting som är min grej.
det känns som om att väggarna i rummet krymper, det blir bara mindre & mindre. & snart kommer taket emot mig. jag är instängd.
bruce springsteen - the river på repeat som på den gamla tiden, inte nog med att den skär i hjärtat för att den är så vacker, hela låten är det så jävla mycket minnen i som gör så jävla ont. men jag kan inte låta bli att lyssna på den ändå, den är oerhört bra.