jag skrämmer bort alla. folk klarar inte av mig längre, klarar inte av att stå för nära.
som dom sa, jag har en tendes att dra ner alla i helvetet.
och ont gör det, ont så in helvete. och det här var sista gången jag släppte in någon så nära inpå.
jag måste ta tag i mitt liv innan jag står helt ensam.
jag måste ta tag i mitt liv nu.
å ena sidan, å andra sidan.
ena sekunden har jag en massa mål och saker jag vill och bestämmer mig för att göra. i nästa så faller allt platt. och allt försvinner lika plötsligt som det kommer. det gör mig förvirrad och orkeslös.
och gör att det känns ännu mer meningslöst att försöka förändra någonting när jag inte vet hur snabbt viljan försvinner.
dessutom är jag så jävla rädd för förändring. när jag inte vet vad jag faktiskt förändrar det till. kanske är det lika meningslöst? i det här är jag iallafall trygg, i det här vet jag hur allting fungerar.

antingen kommer du till himlen, eller så ramlar du ner till oss.
och jag är trött.