jag har nog aldrig någonsin blivit så påverkad av en film som av den här. den gjorde ont, enda in, på riktigt. nu är det ett par veckor sen jag såg den, men fortfarande kan jag inte sluta tänka på den, tycka att den gör ont, gråta lite en skvätt. jag vet inte om det är en ursäkt för att få gråta eller inte, men ont gör den. förbannat ont.
och som ni redan vet är ola rapace den skickligaste skådespelaren någonsin.
johanna sällström också.