jag börjar med det som är opepp. det vill säga, det allra mesta faktiskt.
dels det här jävla mörkret som har varit över mig.. jag vet inte hur länge, som vägrar släppa taget.
dels alla dom här dimmorna som kommer över mig hela tiden. som att gå i en dimma i huvudet, allt runtomkring är oklart, ologiskt & märkligt. sen flera timmar efteråt har jag bara svaga, svaga minnen av vad som egentligen hände & så hittar jag sakar i väskan som jag inte alls kan minnas att jag har lagt där, eller ens vet vad jag har fått ifrån. jag får reda på saker jag inte minns jag sagt eller gjort. jag har tagit mig någonstans dit jag inte minns att jag har tagit mig, än mindre hur det har gått till.
sen är det dethär jävla suget efter sprit och/eller starka piller som ligger där hela tiden, hur bakis jag än är så är det bara mer sprit, mer fylla jag vill ha.
det är det här & tusentals anledningar till.
& det gör ont. riktigt ont.

sen till det som känns väldigt pepp: imorgon. då är det felicia, jag & fylla igen.
& igår eftermiddag/kväll var bra. tack för det.