allting flyter ihop, dröm blir verklighet & tvärtom.
jag säger saker som jag tjugo minuter senare inte minns att jag sagt. allt blir en enda jävla röra. ingenting låter logiskt. ingenting ser logiskt ut.
hela min värld är förvriden.
jag ser hur människors ansikten förvrids & förändras. hur affischer hånskrattar. jag ser hur glas & fönster krossas. för att sedan vara helt igen.
jag vill bara bort, bort som fan, men kroppen fortsätter på som vanligt.
allt går på rutin.
kliver upp ur sängen, går till skolan när jag ska, åker hem, sitter vid datorn. inte ett ljud till mamma eller pappa om hur ont det gör, hur mycket det skaver.
träffar vänner på helgen, åker bussen & tunnelbanan trots att det 95% av gångerna går åt helvete.
kroppen går vidare fast hela jag skriker NEJ.
nej, jag vill inte, inte en dag till, inte en natt till.