Så, hur känns det? Jag vet inte. Instängt.
Som att simma i motvind, ja. Som att behöva ställa sig på tå för att ha näsan över vattenytan, ändå hamnar man under den vid tillfällen.
Och ja, mamma kommer hem snart tror jag.
Jag vet inte riktigt hur det blir. Jag orkar inte bry mig längre, inte alls.
Det känns inte som förr.
I det här fallet var jag inte riktigt beredd. Det svider hårt. Och spikarna i magen spikar värre än någonsin.
Ni vet, jag kan knappt andas här.