addict with no heroine, good things will pass

I magen bor spikarna som bott där alldeles för länge men som aldrig verkar flytta. Kanske spikar dom inte mer än vanligt just i natt men det känns ändå. Och det känns inte bra.
Under huden kryper rädslan och den tränger sig inte ut ur kroppen, snarare in i skelettet.
I huvudet är det tusentals myror som bråkar och gör det svårt att tänka och ger mig bara en känsla av äckel och avsmak.
Jag vet inte om det är värre just i natt, men det känns inte bra.


NATTENS HJÄRTAN: Silverchair

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0