Jag hör festen några hundra meter härifrån och jag saknar festerna från förra hösten.
Vinet kittlar i magen som en falsk trygghet. Jag växlar genom att titta på barnfilmer och lyssna på Depeche Mode.

Det gör så jävla ont att inse hur fort man kan växa ifrån sina vänner
och det gör så jävla ont att tider som jag såg som en räddning inte betyder särskilt mycket alls för mina vänner.
Det gör så jävla ont att inse att jag kastat bort så många år av mitt liv på att önska mig döden.

I eftertankens blekhet och ljuset av visioner
det är tusen kalla röster som skriker under huden
- kom och hör, kom hit och hör.