Som sagt, i måndags fick jag alltså börja dricka igen. Jag, Mooa, Stephanie och Lotta möttes i Tanto runt halv sex och öppnade varsin öl. Två timmar senare var jag väldigt rund under fötterna, trots att jag inte druckit mycket. Efter det här minns jag en tennisboll och tre tjejer och det är allt. Tydligen hade Steph åkt, men jag och Mooa bestämde oss för att stanna, jag hånglade hejvilt, ramlade med huvudet före från en bänk (jag har blåmärken överallt), jag ringde till mamma två gånger och trodde att det var S och tillslut somnade jag på minigolfbanan.
Men det enda jag söp bort var mina solbrillor och hårspray - det är jag jävligt stolt över.

Tisdagen blev en rejäl bakfylla, en som jag aldrig tidigare skådat. Det handlade inte om huvudvärk och illamående utan om 100 kg ångest. Jag grät och var arg. Jag tvivlar inte en sekund på att jag hade skjutit mig i huvudet om jag hade haft en pistol.