Derbyt i onsdags tog där det skulle, minst sagt. Rösten är försvunnen och febern tittar förbi.
Jag har aldrig i hela mitt liv haft så fruktansvärt ont i halsen som jag har nu. I natt grät jag för att det gjorde så ont. Jag badade i mitt nersvettade täcke för att sedan vakna skakandes av kyla. Jag lever på filmjölk för det är det enda jag klarar av att svälja. Jag tycker så fruktansvärt synd om mig själv.
Det blir alltså en helt alkoholfri helg, tråkigt nog. Men kvällen ska tillbringas hos Fredrik med film och sömn. Jävligt mys.