Innan Fredrik gick för att sova så spelade vi yatzy och jag vann överlägset två av tre gånger. Hade jag inte gjort det så hade han fått smaka lite på mitt dåliga humör ett tag. Jag är en sån fruktansvärt dålig förlorare.
Jag blir så löjligt lycklig när jag vinner, jag beter mig värre än ett litet barn. Och jag blir så löjligt lycklig när jag tänker på att jag har Fredrik. Min Fredrik. Och jag älskar honom.