Jag sitter naken insvept i en filt hemma hos Fredrik och lyssnar på Thåströms vackra stämma.
Om det hade funnits något. Om Fredrik inte hade varit så lättväckt. OM. Då hade jag ätit nu. Snabbt, hårt. För att tillslut få rena min kropp. Fast egentligen vill jag inte.
Jag känner mig riktigt ynklig nu. Rädd.
Fredrik börjar tidigare i natt så jag kommer inte hinna somna i hans famn. Rädd. Liten. Ynklig.

Dom flyger igen
Alla röster i ditt huvud sjunger falskt

Våra kroppar talar alltid sant
Våra kroppar är som asfalt-nattens brand