the last bounce

Igår bjöd min älskade mamma med mig på Bounce, fint att göra någonting bara hon och jag. Långa stunder satt jag där med gåshud och bara gapade. Det var grymt!
Dock är jag lite bitter över att det inte var någon visitering - jag kunde alltså ha tagit med mig kameran. Känns jävligt surt faktiskt, jag hade gärna velat ha lite schyssta bilder. Så går det när man inte vågar chansa.

I eftermiddag bär det av till Råsunda igen där AIK förhoppningsvis ska spöa Häcken. Det skulle sitta bra fint.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0