försäkringskassan
På mötet med Försäkringskassan kom slaget i magen som jag har väntat på de senaste dagarna. Visste väl att allt var för bra för att det skulle hålla i sig en längre tid. Något bidrag kommer jag inte att få, för att jag går i skolan. Då är man inte i behov av något stöd med pengar, isåfall får man ta ett studielån. Helt allvarligt, ska jag ta ett studielån för att gå en fotokurs på distans som verkligen inte leder till något jobb efteråt och som jag dessutom inte vet om jag klarar av att fullfölja? Kursen tar slut i juni. I höst har jag ingen aning om vad jag ska göra. Men jag blev rekomenderad att söka in till komvux och ta ett studielån alltså. Jag klarar knappt av att åka till min terapi, hur ska jag kunna komma iväg till en skola fem dagar i veckan? Hade jag klarat av det hade jag väl aldrig sökt hjälp, då hade jag ju kunnat jobba.
Så nu får jag fortsätta leva på 1050:- i månaden (fortfarande med en hyra på 2500:-) fram till sommaren, sen får jag inte ett öre.
Jag är så jävla arg och ledsen. Jag trodde att det var bra att jag gjorde någonting överhuvudtaget om dagarna, men gång på gång får jag det bevisat för mig att det inte är så, för klarar man av att göra någonting så ska man ingen hjälp ha.
Jag förstår att det är jätte jobbigt för dig gumman. Och det här säger jag inte för att vara elak eller att såra dig men det är ju endå väldigt förstårligt att du inte får ett bidrag från försäkringskassan när du pluggar. Där får du ju pengar när du är sjukskriven eller dylikt och du har ju endå gjort ett val själv att söka till skolan och du har ju hela tiden vetat att det kommer inte att ge dig något jobb efter. Du kan inte få ett bostadsbidrag från socialen?
Jo, men grejen med kursen var ju att det skulle räknas som min terapi, inte som en skola. Eftersom att det inte är en heltidskurs så fotar jag och lämnar in bilder ungefär en gång per vecka. Över Internet. Jag tycker knappast att jag kan klassas som att kunna ha ett riktigt jobb för det. Då tycker jag inte att folk ska få bidrag när dom går och gymmar, om det är deras hobby, för det är lite samma sak. Så jag tycker faktiskt att det är rätt konstigt.
Anledning nummer två var att jag inte har någon riktig sjukdom: "man kan inte få pengar för olika personlighetsdrag" sa hon.
Socialen kan jag glömma, det tog dom ett halvår att ringa ETT samtal till försäkringskassan.
Och bostadsbidrag kan jag inte få om jag bor tillsammans med Fredrik, för att HAN tjänar för mycket pengar.
Fan vad tråkigt alltså! Om man analyserar deras resonemang så tycker man ju att du borde få CSN-bidrag istället, eftersom du pluggar, och det är ju lite högre än 1050 kronor.. Hoppas det löser sig på något sätt men om jag kan Sveriges byråkrati (och lite av en expert har jag blivit då man bråkat med diverse institutioner i ett par jobbiga år) så kan det bli en svår och jäbligt långdragen fight.. Kramar
På något sätt känns det lite som att du faller mellan stolarna här eller vad man ska säga... studiebidraget 1050 kronor i månaden är ju som man har på gymnasiet och bor hemma. det funkar ju inte för någon som har hyra att betala.
Och ska man inte kunna få pengar för att ens psykiska sjukdom är en personlighetsstörning? Som om inte dom kan vara lika svåra som andra psykiska sjukdomar. Logiken är ju helt fantastisk här...
