I två veckor har jag bara gått och väntat på ett möte med de som bestämmer om jag ska få börja på Magelungens skola igen och hade ändå hunnit bli ganska hoppfull om att det skulle ändra sitt tidigare svar. När vi äntligen kom dit så möttes vi av två tanter, varav den ena med den suraste uppsynen ni kan tänka er och de öppnade mötet med att säga att de inte tänker betala. Jaha. Nähä? Varför skulle vi ens komma dit då? Det kändes som att få en käftsmäll och allt blev plötsligt så jävla hopplöst att jag började gråta. Då erbjöd de mig en plats på en skola på Väddö, det skulle betyda att jag skulle få börja åka klockan halv sex på morgonen för att sedan vara framme två och en halv timme senare. För att gå i en skola jag inte vill gå i. När jag dessutom påpekat så många gånger att jag har svårt för att åka kommunalt. Det var alltså hela mötet. Tack och hej.