konturerna försvinner
jag vet inte längre om det är jag som har hittat på hur du lät
eller om jag minns det så knivskarpt på riktigt

det skrämmer mig, sanna

att jag inte längre vet vad som är vad

allt är dubbelt
och jag slits fram och tillbaka
tillbaka och fram

jag kan minnas allt så tydligt
nästan som att vore här
hur du lät
ditt skratt
ditt kroppsspråk
dina trötta ögon
och dina kramar

sen blir jag osäker
förvirrad