Det är den tiden på året nu. Den tiden då det känns som att hela världen rasar samman över dig. Då ångesten biter tag i dig och gör att du inte ens kan stå upprätt. När du tror att alla hånskrattar åt dig bakom din rygg. När du känner dig så äcklig att speglarna måste täckas över och ingen får röra dig. Den tiden då suget efter rakbladen slår dig i ansiktet, igen och igen och igen, fast du vet att det vore att gå åt helt fel håll när du egentligen bara vill framåt.