det tar aldrig slut
Jag vet att det inte skulle bli lättare. Jag vet att det tvärtom bara skulle bli svårare. Jag vet det. Men ändå sitter det där lilla monstret envist kvar på axeln.
Det är skrivarverkstäder och fotokurser som jag inte borde missa.
Du klarar det Åsa, jag tror på dig!! Om du behöver bolla eller vad som så finns jag här! :)
du klarar det absolut!
jag kan också fortfarande få lust att skada mig. jag började ju igen 2010 efter att ha varit fri i fyra år. höll bara på i ett halvår men fick ett återfall för snart ett år sedan och det var då jag bestämde mig på riktigt (värre än innan = det blev ett sånt jäääävla meck att få det läkt...). men impulserna och viljan kan komma tillbaka.
innan jag började som 17-åring kunde jag inte fatta att man kunde göra det, men den känslan är försvunnen sen länge. jag tror inte man kommer tillbaka dit igen, det blir lite nykter-alkoholist-syndromet. och det är viktigt att komma ihåg det där, att det i slutändan bara blir värre. att man gräver sig djupare ner. men det är svårt.
ta allt du ska göra i din egen takt. deadlines i all ära, men det viktigaste är att du inte kraschar. kram <3
